Sveaslife

Idag har det blivit en promenad upp till Sandra och hennes son för en kopp kaffe och lek med barnen. Skulle ha träffats i två veckor nu men fått skjuta upp framför allt på grund av Astrid. Hennes feber och den bristen på sömn man har har gjort att vi till mesta dels bara varit hemma på senaste tiden. 

Väl hemma igen har det blivit middag, lek med Astrid och hockey på tv. Sen efter man fått Astrid till sängs så satte jag mig framför datorn och pluggade på it-kursen. Ska försöka ha den färdig så snabbt som möjligt så att jag sen kan fokusera på demens kursen. Är en del att göra men jag hoppas att jag kan få det färdigt relativt snabbt. 

Efter ofrivillig samsovning den senaste tiden vilket lett till sjuk lite och dålig sömn för alla oss 3 i detta hushåll har vi nu tröttnat på detta. Vi försöker med alla knep vi kan komma på för att få henne att sova i sin egen säng och inte hos oss på natten. 

Igår tog vi beslutet för att flytta in hennes säng tillbaka in till oss. Desperat försök att kanske få henne sova där, gick inte bra första natten men jag ger inte upp än. Sen försöka vara benhård med att hon inte ska sova hos framför allt mig varken på dagen eller natten! Hon ska sova i sin säng även om det innebär upp och ner en massa gånger eller i alla fall så många gången det finns orken till. Oftast vaknar hon direkt när hon landat i sängen! Tidigare ikväll kröp jag även ner i sängen med henne men inte hjälpte det henne att komma till ro, hon var bara massa ledsen tills jag startade sängmobilen. Då börjad borde hon leka istället...

Man är ju inte mer än människa och mitt i natten finns ju inte direkt orken till att natta om henne 20 gånger på raken. Man ger upp efter kanske 5 gången och låter henne sova hos en för att man själv är helt utmattad. 

Omnattningen har tidigare också funkat bra direkt i sängen, då man lagt henne till rätta, gungar henne på rumpan lite och hållit andra handen på huvudet. Går absolut inte nu men försöker med både beröring, prat och även sång. För att liksom vissa henne att jag är där och hon kan sova vidare. Men hon bara krållar sig, sätter sig, slänger sig och skriker, inte en chans i världen av att hon kommer lugna ner sig. Alltså blir det att man måste ta upp henne, lägga henne över bröstet och gunga lite sen har hon somnat om igen nästan på direkten.

Vad kan man göra liksom? Vi kämpar på och passar på att sova när vi kan. Det måste ju vända nån gång och tills dess är det bara att stå ut. Men det är minsann jobbigt för mig, Tobbe och Astrid. Att inte få en god sömn utan istället störd och minimal är tufft. Man har ju lite påsar under ögonen och Tobbe har gått frågan av två nu under helgen om han har blåtira. Vilket han inte har, vi är bara trötta!

Men nu sover vår lilla ängel igen, Tobbe gör det samma och så det ska jag också göra. Godnatt!