2 sidor av allt
Liksom vad rubriken lyder så finns det två sidor av allt, liksom även i min vardag när jag går hemma med Astrid.
Samsovning, ni som följer min blogg vet om att jag samsover inte med Astrid under natten. Hon sover i sin egen säng och i sitt eget rum. Men det finns ju de tillfällen där man faktiskt inte har något val om man vill lyckas få nån liten sömn och ibland är det bara så otroligt mysigt!! Ha henne nära, bara ligga och titta på henne och vakna till att se henne. Helt magiskt!
Men att samsova innerbär också att man egentligen inte själv kan slappna av och få en ordentlig sömn. Man ligger på helspänn i en konstig ställning vilket medför bara dålig sömn och ömhet i speciellt ryggen.
Det som är så mysigt och magiskt blir i slut ändan också obekvämt och slitsamt.
Det obligatoriska morgon myset, ja när Astrid väl har vaknat vid 7 tiden så äter hon och oftast somnar om. Samsover inte på natten som sagt men på morgonen brukar jag låta henne stanna kvar i sängen hos mig eller oss. Massa mys!!
Men när hon väl har somnat om så får man ju själv inte mer sömn och den känslan att somna om, sova den sista timmen, ja den kan också vara ganska fantastisk.
Morgonmys eller sista timmen av sömn? Det är upp till var och en att välja mellan.
Att vara förälder innebär att man är en annan människans, sitt egna lilla underverk till barns trygga punkt och bästa vän.
Men att vara det innebär också att man inte alltid kan finna den lugna ro man önskar man hade under tiden man sitter på toan. Förställ dig hur livet går under för mitt barn, medan hon sitter på golvet och leker, jag lämnar rummet för att gå på toa. Hon har uppfattningen om att jag lämnar hela hennes värld och kommer inte tillbaka. Så den lugna stund inne på toan blir istället att man sitter där och hör Astrid skrika och gråta! Men det kan också vara så att man får sällsksp av henne sittandes på golvet eller utanför dörren.
Den lugna stunden inne på toan är så värd att förlora om jag får vara Astrids bästa vän.
Mammaledigheten innebär att jag får spendera hela mina dagar med Astrid uppleva alla underbara och mysiga stunder. Även de tuffa och vara med om alla Astrids känslor. Att få se hennes utveckling, tillsammans med Tobbe, jag är så lyckligt lottad.
Men att vara mammaledig kan också under sina stunder vara ganska tråkigt och ensamt. Är ju inte alltid folk har tid för en och fantasin på vad man mer kan göra blir tunnare och tunnare. Efter varit hemma i snart 9 månader så har man hunnit med att göra det mesta och gått över allt 20 gånger minst. Man får hålla sig sysselsatt på bästa möjliga sätt.
Gå hemma flera månader med en bebis och utstå både uttråkighet och ensamtid under vissa perioder. Det är sådant man får ta när man fått en bebis.
Har skrivit nu lite mer ifrån den tiden då jag är själv med Astrid under dagarna. Självklart har jag annars stöd av Tobbe. Han är ju med henne när han är hemma så då får jag min lugn och ro till att göra saker.
