Min Astrid

Hur kan man inte vara så himla stolt och glad för att Astrid tagit sig an sista tidens alla utmaningar så himla bra! Vi började med att hon gick med på att jag fick ge tomten alla hennes nappar. Han var ju lite läskig så hon vågade inte göra det själv, efter detta frågade hon efter nappen bara 3-4 gånger men köpte det att dem hade tomten. Sen den 23 december har hon varit utan nappen. 



Helt plöstligt är hon inte ensam om att få all av min och Tobbes uppmärksamhet. Aaron kom till världen för 6,5 vecka sedan och hon är världens bästa stora syster. Är så snäll, försiktig och säger till honom dagligt hur söt han är och att hon älskar honom. Hon vill ju gärna gosa med mig först, fast han är ledsen och vill amma. Vi kompenserar för visst får båda mina barn plats i knät trots en hänger vid tutten. Jag har två ben, två armar & två barn varav Astrid visar nästan inte alls någon avundsjuka på sin lillebror.



Nästa utmaning kom 1 vecka efter lillebror, hennes glasögon var redo att hämtas ut från optikern. Efter lite justering och hon lämnade optikern så stolt över sina rosa glasögon på. Dem hon visade upp för ALLA och berättade att hon hade ett par rosa glasögon. Viktigt att påpeka det! Man vänjer sig inte direkt och hon ville gärna ta lite pauser med dem av första veckan och fortfarande ibland. Aldrig bråkar vi om dem och hon använder dem jätte duktig! 



För 1 vecka sedan på morgonen berättade Astrid för Tobbe att hon var kissig och att hon ville kissa på toan. Det gjorde hon och sedan dess har hon enbart kissat i blöjan 1 gång. Detta var när vi var ute och cyklade, väntade på Tobbe utanför hans jobb och orkade inte hålla sig. Enbart 1 gång har blöjan också inte varit torr efter natten, enbart 1 natt har hon också väckt oss och velat gå och kissa. Hon som var så ointresserad har helt plötsligt nästan blivit kvitt denna blöjan. Hon tycker däremot inte om trosor så använder blöjan som en sådan. Har inte heller riktigt än velat testa bajsa på toaletten eller pottan. Men det funkar för oss och för henne att ta det i hennes takt och vilja.



Jag som satt och grät över det faktum att nappen, lillebror & glasögon skulle ske inom en månad ungefär. Att det skulle vara alldeles för mycket för en treåring, våran Astrid att gå igenom. Men så har hon fixat det så himla bra och dessutom på helt egen vilja och itiativ även tagit sig an att kissa på toaletten.  

Nästa utmaning kommer kanske redan till helgen. På torsdag blir det en vända in till ögonläkaren för att ha återkoppling om hur det gått med glasögonen. Inte helt omöjligt och troligtvis är tanken att det är dags för henne att även ta sig an att börja använda ögonlapp. Men vi kör på med på hennes vilkor, tillvis del, i hennes takt, inget tjat eller bråk. Så får vi hoppas att det kommer gå någotlunda bra även detta. 

Min fantastiska älskade flicka. Du som driver mig knäpp varje dag, som jag älskar med allt jag kan. Du har verkligen gjort oss glatt överaskade, vi kunde inte vara mer stolt. Det kommer vi alltid vara, oavsett hur framtidens utmaningar kommer gå.