Jobbiga nätter ej dagar.
De jobbiga nätterna började när Astrid skulle bli 8 månader. Vilket är vanligt då de kan få separationsångest, detta utmynnade sig i att hon vaknade flera gånger om natten. Hon vaknade dessutom så fort man lagt ner henne i sängen men efter några försök så sov hon där, i alla fall tills nästa gång hon vaknade.
När Astrid sen var ungefär 9,5 månad hade hon feber i samband med tandsprickning. Några dagar gick förbi då hon krävde jätte mycket närhet, både natt och dag. Så sova skulle man enbart göra om man fick sova hos oss. Sen dess har vi kämpar med att få henne sova i sin säng igen men det går inte alls bra. På kvällen går det men vaknar oftas några gånger. Men när klockan blir 10-12 så vägrar hon och då ska hon sova hos oss eller inte alls typ.
Sedan nån vecka tillbaka har sovandet hos oss inte heller varit optimalt. Hon har jätte svårt att komma till ro, ligger och vrider och vänder sig flera timmar. Hon beter sig som en hund som försöker hitta rätt ställning att ligga i, bara det att hon kan hålla på i 3-4 timmar.
Astrids säng flyttade vi in till oss för ett ganska bra tag sedan. I hopp om att hon skulle vara okej med att sova där i och ändå känna att vi var i närheten. Det gick inte som vi önskade så vi flyttade tillbaka hennes säng i sitt rum igen i förgår. I hopp om att hon skulle sova längre stunder i sin säng utan att kanske bli störda av oss. Än har det inte blivit bättre för det men nu får den stanna där inne.
Man får en ganska så störd sömn med många uppvak, ligger i obekväma ställningar och ryggen den värker varje morgon när man vaknar. Men våra dagar är inte så pass jobbiga att man inte klarar av dem. Så jag känner inte det behovet av att jag måste ta igen sömnen under dagen. Inte mer än att man passar på att vila när Astrid gör det.
Vi är dessutom 2 styck så om jag en dag vaknar upp och är jätte trött eller om jag mitt på dagen skulle vilja vila. Då finns Tobbe också här hemma, om han nu inte jobbar så klart. Han kan gå upp med Astrid och jag ligga kvar i sängen en extra timme eller två. Behövs det så finns det både tid och plats att ta igen sömn.
Så om ni förväntar er att jag ska komma och säga att, "jag orkar inte mer, kan ni ta Astrid nån timme så jag får sova" så lär det inte hända. Nån enstaka gång möjligtvis när man är sjukt eller något och Tobbe jobbar. Men annars är jag så pass pigg på dagarna att jag klarar av att ta hand om Astrid. Sen när Tobbe är hemma igen så delar vi på jobbet med vårt barn. Vi uppskattar att ni tänker på oss och vill att vi ska må bra.
Detta betyder dock inte att jag vägrar släppa Astrid i från mig. Familjemedlemar får mer än gärna ta Astrid några timmar och spendera tid med henne. Jag blir bara glad över att hon har en familj som bryr sig och som vill vara med henne. Man behöver bara fråga så löser vi det.
Är jag för stolt för att be om hjälp? - Absolut inte! Jag har bara inte det behovet med avlastning, speciellt inte med tanke på att Astrid faktiskt också har en fader.
Med detta sagt så, fy fan vad trött jag var imorse när Astrid vaknade vid 7. Kändes som om jag kunde sova hela dagen men efter en stunds suckande så gick jag och Astrid upp. Förutom att man var trött så blev inte morgonen bättre med att Astrid vägrade äta frukost. Gröt, smörgås, grötklömmis, frukt, ingenting dög åt henne denna morgonen. Bara skrek och vifta med armarna, slog i brickan och protesterade så fort jag kom med något. Lyckades få i henne några enstaka skedar gröt och nästan en hel banan till slut i alla fall. Fick en flaska lite senare på det också då hon var grinig.
Varit vakna 3 timmar nu och vi har inte gjort något värt att nämna. Astrid leker och klättrar upp och ner från soffan. Försöker locka henne med att leka med något på golvet, men så länge det inte är typ fjärrkontrollen eller något annat hon inte får ha så duger inte det. Inget planerat för dagen så vi får väl se vad vi hittar på. Snart dags för mellanmål i alla fall.
