Släck lampan

Har precis orkat förflytta mig från soffan till sängen. Glömmer släcka lampan, men det gjorde inget för Astrid kom stampandes strax efter.  Hon ställer ner sin vattenflaska på mitt sängbord och ställer sig vid säng kanten med Bamse och Mimmi i famnen. 

Jag säger till henne, "Astrid släcka lampan" vilket jag får en lätt skakning på huvudet för.

Jag säger till henne, "Jo, Astrid trycka på knappen" vilken jag denna gången får ett tyst uttalat "nej" och en lätt skakning på huvudet. Sen smyger sig armarna upp och utan att behöva uttala orden säger hon, "bär upp mig i sängen." 

Första tanken, ska jag testa igen hade ju varit guld värt att slippa resa sig för att släcka lampan. Jag kan ju tända ficklampan på mobilen så att Astrid slipper gå den 1,5 metern till sängen. Det tog ju trots allt lite mer än 2 timmar att förflytta mig från soffan till sängen. 

Andra tanken, gud vad lat jag är. Bärde upp Astrid i sängen, ställde mig upp och släckte lampan. Astrid somnade på 2 sekunder efter hon landat på kudden. Medan jag skriver här har hon lyckats hitta den optimala ställningen att sova i, där hon även tar upp den plats i vanliga fall min man brukar sova. 

Min tredje tanke, när hon väl somnat och jag landat under täcket igen. Jag kanske borde tagit henne tillbaka till sin egen säng, inte göra det till en vana att hon får sova hos oss så här tidigt på "natten". Men när jag är färdig här med telefonen och släckt ficklampan så ska jag vända mig om till henne, gosa ner mig nära, lyssna på henne andning och låta det vara just det jag somnar gott på i natt. För en natt ensam i sängen, brukar annars relatera i flera timmar i sjunkande i telefonen och ångesten sen att det bara är några korta timmar kvar tills det är dags att gå upp. Dessutom kommer vi till den dagen då Astrid faktiskt inte ens vill sova hos mig längre. Så vi får väl passa på medan vi kan.

Den sista tanken, hoppas Astrid tar sovmorgon imorgon. 

God natt!