Ett brev genom dörren

När Astrid var bebis älskade jag att gå till BVC, så roligt att att få veta längd och vikt. Visa upp henne och hur hon förändrades mellan varje gång. Men så började den långa processen med hennes dåliga vikt kurva och istället för att gå där ifrån glad över att få visa upp henne ännu en gång, gick jag där ifrån med ord i huvudet att jag måste göra mer. Måste amma mer, amma oftare, sluta med amnings napp, väcka henne när hon sover, ge ersättning, erbjuda mat vid flera tillfällen, berika hennes mat mer, tillsätta olja, ge henne efterrätt, men oavsett hur mycket så har det aldrig varit tillräckligt och vi har sprungit på så många extra kontroller att jag inte längre ser fram emot att få veta hur lång min Astrid har blivit sedan sist utan istället får jag mag knip över tanken på hur kommer kurvan vara denna gången. 

Idag damp det ner ett brev genom dörren, adresserat till Astrid ifrån Helsa. Väntade på att det skulle komma, vi sa ju ändå att denna gången skulle vi ta några månader längre fram innan nästa extra kontroll och de månaderna har passerat. "Hej tid är bokad på BVC för uppföljning av Astrids tillväxt." Detta kommer vara den 23 gången under Astrids 2 år som vi besöker BVC, och då kan jag eventuellt ha missat något tillfälle om de missade att skriva i hennes bok. Och det räknar inte med de gånger jag ringt, en tripp till akuten och haft träff med barnläkare. 

Astrid är till synes ett friskt barn, hon kan vara rätt sur men annars alltid pigg, glad, inte varit ofta sjuk, mycket energi som viket barn som helst. Hon har en kronisk tarm och därför känslig mot mjölkprotein men det är ändå under kontroll och helt okej. Hon är dock inte super intresserad av mat, trots folk blir förvånade över hur en sådan liten kan äta så mycket. 

Klockan är 1 på natten, jag har ont i magen och alldeles för mycket i mitt huvud. I slutet av brevet var det signerat med någon annans namn som inte är Astrids BVC sköterska, har hon slutat? Ska vi få en ny? Måste vi nästa vecka prata igenom hela hennes vikt resa för en helt ny person? Så jag anpassar mig och jag förbereder mig, jag går igenom allt från att hon inte ville amma när hon föddes och åt först rätt många timmar efteråt tills att hon denna helg fått maginfluensa och nu under återhämtning äter super dåligt! En vecka innan BVC och hon vill inte ens äta upp en pytte liten skål med yoghurt.. 

Jag kan inte sova, jag har alldeles för mycket i huvudet och tänkte om jag skriver av mig om 1 av de 1000 sakerna så kanske jag kan slappna av och sova. 

Tobbe är mycket bättre, han påminner mig varje gång att jag är liten, vilket påminner mig att som barn lade jag också alltid under kurvan. Han påminner också att Astrid är trots allt frisk och är ett väldigt energi rikt barn. Men han kan inte heller sova och detta beror troligtvis på mig, för att jag ligger här bredvid och skriver på telefonen och att jag gick upp just för att räkna hur många gånger Astrid varit på BVC och för att jag snurrar runt och letar efter en bra ställning att skriva i.